Nu inser jag att det var längesedan jag skrev här, en rapport från Öland på midsommar var det senaste. Nu har jag visserligen inte spelat så mycket sen dess så det är inte så konstigt.
I helgen var jag blixtinkallad (fick frågan två veckor tidigare) på att hoppa in som tenorstämma och gitarrist i lovsångsteamet på Oas-rörelsens Höst-oas. Oasrörelsen är en karismatisk del inom Svenska kyrkan där man formmässigt blandar både den traditionella gudstjänsten och mässan med mer inslag som man känner igen från frikyrkorna såsom lovsång fri bön m.m.
Jag hade inga tankar innan jag åkte dit på hur det skulle vara utan tyckte att det skulle bli kul att spela lite bara.
Schemat var intensivt, vi började repa på fredag kväll klockan 20 och hade sedan 2 lovsångspass på lördag och 3 på söndag, sammanlagt måste vi ha spelat sisådär 40 låtar. Då jag inte är en gitarrist i huvudsak så var det bitvis svårt att hänga med men jag överlevde och musikaliskt sett gick det faktiskt väldigt bra.
Teamet som jag spelade med var ett rutinerat gäng under ledning av Lisa Lerman från Varberg, övriga gänget var Tobias Hedén på bas som hakat på samtidigt som mig, Monica Frick på sång, Jenny Petrén (fd. Berggren) på sång, Ann Allinder på sång och Björn Allinder på trummor. Ett otroligt roligt gäng att hänga med både när vi spelade och när vi umgicks runt om. Kände mig verkligen välkomnad och väl mottagen.
Mötena var mycket mäktiga, ordet som beskriver dem bäst är ”innerliga”. Det var stark undervisning av Berit Simonsson och Hans Weichbrodt samt lovsång och en väldigt tydligt andlig atmosfär genomsyrade hela helgen. Även för mig som var medverkande var det en kraftkälla att få vara med.
Är oerhört tacksam över att jag fått vara med denna helgen och hoppas på fler tillfällen.