Igår kväll spelade jag med band på Attholmen. Jag drog mig till minnes att hit blev jag skjutsad på min allra första konsert som jag åkte på alldeles själv. Det var Edin-Ådahl och året var 1991, jag skulle snart fylla 12. Det var stort att se mina idoler spela där och genom åren har jag sett många konserter på Attholmen men aldrig spelat där själv. (Dock har jag långt senare haft förmånen att med Kite få åka på miniturné med Simon och Frank Ådahl). Men så var det då dags.
Till denna spelningen bad jag Daniel Dalén dra ihop ett gäng musiker enligt den sättning jag brukar ha när jag spelar med band. Det blev ett grymt bra gäng, Daniel Dalén på bas, Mattias Skogholm på klaviatur, Fredrik Markusson på trummor, Deborah Helsing på körsång och min barndomsvän och bandkamrat David Einebrant på elgitarr.
Vädret visade sig bli bra vilket gjorde att Oscar Olofsson kunde rigga upp ljudet utomhus. Vi repade ihop oss under eftermiddagen och njöt av både äpplepaj och smörgåsar i pauserna. Runt 19.00 öppnade serveringen och en timma senare började konserten. Tyvärr var konserten inte så välbesökt trots arrangörens engagemang, annonsering och affischering. Men de som var där satt och verkade uppskatta det de hörde.
Jag är stolt över att äntligen ha fått stå på Attholmens scen, men ännu stoltare över att människor som var där sa att de blev berörda av mellansnack och sånger. Det är det jag brinner för!
Tack alla som kom och särskilt tack till mitt fantastiska kompband, Oscar Olofsson på ljud och Markus Lidevi som tog de fina bilder ni ser i bildspelet nedan.
/Josef