”Om du var här, om du var här om jag var där…” oj vilken käftsmäll den låten var på mig.
Hade hört lite låtar med Kent innan, men inte riktigt fastnat men här slog det an en sträng i mig.
Jag köpte albumet och lyssnade på det ut och in och lärde mig alla låtar på gitarr som jag precis börjat bli hyfsad på. Jag slogs av enkelheten i sångerna och arrangemangen och att det ändå byggde så bra stämning och bra låtar.
Denna skiva är inspirationen till många låtar på Kite’s första skiva ”Soil” och även om jag inte håller det som Kents bästa album (Det tycker jag är ”Du och jag döden”) så har denna betytt mest för mig och min musikaliska utveckling. Jag drömmer fortfarande om att skriva min egen ”747”…